Skadeglädje är den enda sanna glädjen!

Som vår snälle mellanstadielärare brukade säga. Jag måste nog hålla med honom, lite i alla fall... På bussen idag stod en kille lutad mot några stänger. Han stod stod där och såg nonchalant och snobbig ut. Han hade snobbiga kläder och snobbig blick. Han stod lite sådär nonchalant lutad, som om han ägde bussen och inget kunde rubba honom. På en hållplats gick en kvinna gick förbi honom och stötte i honom och han såg närmast förnärmad ut, att hon bara vågade gå förbi honom i jakt på en sittplats! När bussen satte igång igen, efter den där kvinnan hade kommit på, tappade han balansen och var tvungen att hugga tag i stången bakom sig med armvecket. Det såg ut som han gjorde sig illa, inte så mycket men lite i alla fall. Allt jag kunde tänka var "Inte skratta högt! Inte skratta högt!"