måndag 23 juni 2008

Gammal Hannanas?

Igår var den årliga fotbollsmatchen mellan vuxna och barn. Den spelades som vanligt på allra blodigaste allvar. Barnen är som små illrar som bara glider fram mellan alla vuxna. Oftast i alla fall. Ibland stöter de på ett vuxet berg. Och målisen är alltid som en oljad blixt som slänger sig på alla bollar mot målet. Papporna springer och flåsar och ger allt, mamman gav också mycket men hon tog det mer på skoj. Själv stod jag och var så mycket offside man bara kan vara på en fotbollsplan. Laget placerade mig några meter från motståndarmålet. Jag rörde mig inte många meter från det heller, men jag sprang lite grand i alla fall fram och tillbaka framför och jämnsmed målet. Första matchen var ganska jobbig och det blev inte bättre av att mina skor bara blev blötare och blötare av det regntunga gräset. Barnen vann den med 5-3.

Andra matchen tänkte jag först inte vara med i för jag vägrade till en början att ta på mig mina skor igen. Det var så vidrigt blöta! Men jag kunde ju inte svika laget, jag hade ju en så viktigt placering. Men i andra matchen fick jag en svans av en till tre tjejer. Tre döttrar täckte mig noggrant! Men jag fick in två mål i alla fall och jag lade en hörna så att en annan i mitt lag kunde göra mål. Så mitt bidrag var alltså två mål och en assist. Vi vuxna vann med 10-3. Vi vann egentligen redan vid 5-1 men barnen vägrade ge sig så då fick vi så lova att fortsätta spela till något av lagen fick 10 mål. Jag gav upp en stund (kanske en kvart) efter 9-3. Då började det regna för andra gången under den matchen och M missade målet för hundrafemtielfte gången. Det kan hända att det börja åska också, vi hörde lite muller två gånger. Och myggen blev ännu agressivare. Första gången det regnade, under matchen, blev det nästan två hela regnbågar brevid varandra. Den ena var hel ialla fall. Det var otroligt vackert.

Fantastiskt nog skadade ingen spelare sig så allvarligt i år. Men efter alla spelare hade kommit in och huggit in på efterrätten sa pappa A att han inte hade ont men att han skulle få ont i övermorgon. Och jag måste nog hålla med honom, jag var lite stel imorse men nu känner jag att jag är rätt stel och att imorgon kommer jag nog vara ännu stelare. Det är inte lätt att bli gammal...

Inga kommentarer: