Min hockey-oskuld är tagen. Nu har jag varit på två ishockeymatcher. I lördags var allra första gången jag var på en hockeymatch. Att det skulle ta 31 år för mig! Fast Lule har ju bara varit med i elitserien i 30 år, de har bara funnits i 30 år. I alla fall, i lördags spelade Luleås isbjörnar mot Djurgården. De förlorade med 2-3! (Jag funderade på om de förlorade bara för att jag var där.) Om jag hade varit typ 5 ½ år skulle det stora isbjörnshuvudet som åker ner och som spelarna åker igenom i början av matchen, ha varit superhäftigt. Nu vid 31 ½ år är inte det lika häftigt att se ett stort isbjörnshuvud med tomteblossfräs som kommer ur nosen. Det ser ganska fånigt ut faktiskt. Att sjunga nationalsången när båda lagen är svenska kan också tyckas vara ganska fånigt, särskilt när det är en fånig kille med gitarr som sjunder den tillsammans med publiken. Det var en något bättre sångerska idag, hon sjöng i alla fall inte falsk.
Idag spelade isbjörnarna mot HV71. Ju längre matchen spelas desto mer tycker jag om alla tacklingar, jag väntar bara på att se den där klassiska tacklingen med Långben. Jag tror att den fanns med i Lilla Sportspegelns vinjett när vi var små. Ni vet den där när Långben hamnar mellan två biffiga hockeyspelare, säkert ryssar, och blir mosad från båda hållen och ser ut som ett T efteråt... Och ju längre in i matchen väntar jag bara på att domarna ska få en puck i huvudet eller på något annat ställe eller bli tacklad eller till och med få en riktig smäll av en klubba och falla ner avsvimmad. Och ju mer jag ser av deras bedömningar ju mer hoppas jag på att det ska hända! Jag har nog hört alla svenska svordomar som finns, och några finska. De flesta från min hockey-kamrat ElliCaramelli. Men dagens bästa och värsta svordom är ändå FISKBULLE! Det var en av domarna som fick den utskällningen, av min kamrat. Han var värd det!
HV71 höll på att vinna med 2-0 och jag trodde att det berodde på att jag satt där och tittade men i tredje perioden fick isbjörnarna tillslut in ett mål. Alla trodde att det skulle sluta 2-1 till HV71 men med bara nån minut kvar puttade isbjörnarna in ett till!!! Spännande värre!!! Det blev förlängning, fem minuter sudden death... men det kom inga fler mål, inte från nåt av lagen.
Det blev alltså oavgjort, så nästa gång jag går på hockey måste ju isbjörnarna vinna eller hur? Rent logiskt alltså.
Nä nu ska jag gå och lägga mig så att jag orkar jobba imorgon och gå och träna så att jag blir minst lika biffig som mina nya idoler, isbjörnarna.
4 kommentarer:
Nämen godagens Hannanas! Så roligt att läsa dig också!
Jag tryckte för övrigt på rullstolen här nedan. Jag kan ju säga att den där funktionen inte är riktigt färdigutvecklad än...
Jag blev av med hockeymödisen 1984. Det var ett one night stand kan man säga. Enda orsaken att jag gick dit var att LHF:s dåvarande tränare var min klassföreståndare, den legendariske naturkunskapsläraren Freddy Lindfors. Samma säsong gick de upp i elitserien och jag kände att de inte behövde min närvaro längre för att klara sig.
Hej och välkommen! Nu är det bara fluffen kvar så är trion komplett.
Det är kallt att gå på hockey. Men jag gillar skridskoljudet.
Jag var på konståkning i Vindeln förra sommaren. Räknas det? Det är ju också skridskoljud. Vi blev också förvånade över hur kallt det var, som att vi aldrig har upplevt vinter (det är ju där is föds), men det var jättevarm sommar utanför. Det där med suthen death låter spännande men lite av antiklimax att ha ett sånt uttryck och sen inget mer.. En förlängning på en plöttlig död gör den lite mindre plöttlsig, det är nog ofta inte så mycket mer efter en plöttlig död...om man inte är hindu.
Skicka en kommentar